Vad som inte syns

Ibland kan det som inte syns vara det som är viktigast. Det kan vara det som har störst rätt att ta plats , ta tid och spela huvudroll i alla andetag. Utan förklaring, utan regler och utan given tidsram. Så har det varit här hos mig. Hos oss.

Men det har ju du så klart förstått. Av alla fina sms och mail jag fått sedan vi mest var fulla av klappar och glögg så vet jag att ni som troget trillar in här på bloggen är av den allra bästa sort.

Men nu är jag allt oftare på plats vid datorn jag bloggar från och inte bara någon annanstans eller så. Familjen har landat mjukt efter sorg, fångat nya utmaningar, vi har förenats efter resor och växt inifrån och ut av och tropisk hetta och erfarenheter vi inte kunnat förställa oss.

Livet får ta sin plats och vårens första dag sägs vara här idag.

 

 

signature

månadens lista | december 2016

december-2016

December du…

December du varma mörka, du höga låga. Du som rymmer så många tankar och önskningar att du nästan borde skämmas. Är det rimligt att väga in så mycket i en enda liten månad vart eviga år kan man undra. Mår vi verkligen väl av att djupandas endast när vi kommer ihåg att påminna oss om det, är det nyttigt att ens försöka nå ända fram till bilden som tycks gäcka oss alla och en var?

December du varma glimmande, du stora omslutande. Det som inte rymms i din famn kanske inte är av så stor betydelse. Allt får kanske plats om vi bara vill, stort som smått. Det spänner kring bröstet av isande kristaller och milda önskningar, allt reflekteras i stjärnans sken. Är vi bara nära och låter axlarna sänkas i takt med toner från traditioner vi åter valt att älska, så ser vi det vi vill se.

 

Viktigt

ingenting_roda_korset

Jag önskar mig ärligt talat en hel del materiella ting. Samtidigt vill jag inget hellre ha än just Ingenting. Jag behöver som tur är inte välja, det ena behöver nödvändigtvis inte utesluta det andra. Jag vill gärna både få och ge bort Ingenting i år också. Kommer du göra det också?

Stil

humanoid_koto

Allt annat än klassigt julrött. Men nog är det december som puttar mig mot dessa nyanser ändå. Jag är dock alltid svag för matchning ton i ton och faller lätt för set. Jag har också hittat en del fina saker här hos Daisy Grace.

 

Att läsa

allt_som_blir_kvar

Jag har tonårsdöttrar och känner mig på så vis nära denna bok. Älskar språket men föll inte pladask för slutet. Men jag tycker verkligen att det är en bok du ska läsa om du gillar när språket är direkt och magiskt i sin vackra och bitterljuva enkelhet. Allt som blir kvar av Sandra Beijer

 

Inspiration

koksbank_skandiamaklarna

Sedan vi var i Visby och hängde på Visby creperie & logi i somras så har vi pratat om att vi ska platsbygga en bänk i vårt kök. Så när jag kikade in hos Ulrika häromdagen och såg dessa mäklarbilder så aktiverades tankarna jag vill sätta igång med det projektet så fort helgerna är över.

 

Bloggvärlden

hanna_wendelbo

Energiska och härligt inspirerande Hanna Wendelbo-Hansson har under många år gjort världen vackrare genom att designa tapeter hos såväl Borås Tapeter som Sandberg Wallpaper. Men nu har hon tagit ett djupt andetag och hoppat rakt ut i den spännande frilansvärlden. Hon har också börjat blogga hos Designbloggarna och hennes nya blogg Hannas Gröna Rum kvalar omedelbart in på min bloggar-jag-inte-vill-missa-lista. Heja Hanna!

 

Blommor

mina_hyacinter

Jag har sannerligen varit ovanligt blygsam än så länge gällande säsongens blommor. Lite hyacinter av den mer diskret doftande sorten har dock blivit omsorgsfullt omslutna av mossa från favoritdungen och det visade jag här om dagen på mitt Instagram. Men visst kommer också jag frossa och skapa praktfullt inför kommande helger med bland annat Weronicas buketter i minnet.

Musik

Det är inte många dagar kvar till det som med största sannolikhet kommer att bli en av de starkaste konsertupplevelserna jag  någonsin kommer att få. 17 december och Kents allra sista spelning. Ses vi?

 

Citat

pippi_citat

Precis så vill jag tänka.

signature

Everydaystories | Före snön

Hösten 2016 har briljerat, transformerats, försvunnit och piskat oss ganska ilsket in under tröjan. På bara några veckor. Men heja Sverige, och våra årstider. På riktigt.

Men just den här dagen var precis innan årets första snö. En dag innan vi förvirrat tittade på varandra och undrade vad det är som händer i världen egentligen. Det var innan den roliga Finadu kom i min väg och en trots allt tänkvärd kommentar kring företeelsen publicerades. Innan vinterkräksjukan ens hade nämnts i huset och innan tråkiga stämningar anades bland bloggar jag ibland läser. Det var en så där alldeles perfekt dag ni vet.

fikakorg

Det var inte jag som packade. Bara en sån sak. Det är i och för sig inte speciellt ovanligt att mannen packar hemma hos oss. Tvärtom nästan. Inte desto mindre uppskattar jag det och tyckte han gjorde det fint.

basta-ganget

En bild som saknar skärpa. Fast ändå inte liksom. För jag ser med tydligaste tydlighet att detta är mitt allra bästa lilla gäng. På så vis är det en bra bild, väl värd att spara. Även operfekta bilder kan vara perfekta bilder. Glöm inte det. (men försök ändå undvik orange plastmugg kanske ;))

filippa

Fluff och mys som trivs bäst i torra och milda vindar. Tjejerna vill ha fler färger och jag har fått en länk att följa. Det har börjats med önskelistor redan. Fast det är ju egentligen hög tid faktiskt. Vips så har vi passerat fjärde advent.

knasiga-tre

Glada, knasiga och alldeles som vanligt ljuvliga. Jag tycker jag ser lite stolt ut. Jag  tycker också att åsynen av min katastrofalt ihopsjunkna hållning får mig att vilja yoga mycket mer. Inbillar mig att det kan hjälpa.

sundlings-goes-social

Mannen har en värdefull samling av bilder som denna i sin mobil vid det här laget. På så vis är mobilen ändå välkommen att följa med på utflykt. Men det är verkligen inte ok att den är framme mer än då och då när vi är tillsammans hela familjen. Kan ärligt erkänna att jag tycker att balansen där är lite svår av och till faktiskt. Hur känner du?

olivia-och-filippa-promenerar

Just när jag tog denna bild  konstaterade vi kärleksfullt och aningens sentimentalt, att det faktiskt inte var så stor skillnad på att avsluta en utflykt vid Hofsnäs där och då, än när våra barn var fyra och sju år. Tolka det som ni vill 😉

Men ändå. Det var en riktigt bra dag.

signature

Everydaystories | och aningens lite vardaglig inredning

blackboard

Ingen trendraket som dykt upp på någon slags himmel överhuvudtaget. Men fasen så omtyckt. Vi har en ganska stor ca 1,5x2m, kanske lite större, i vardagsrummet precis när man kommer upp för trappan till vänster. Den är dessutom målad med magnetfärg under den svarta färgen och därmed helt perfekt som sambandscentral.

Fenomenal plats att leva ut sina konstnärstalanger på också. Särskilt om man har ett bra tag kvar tills man fyller tvåsiffrigt. Gästkonstnärer är alltid välkomna.

korg_med_farskinn

Detta är däremot en svart vägg jag vill bli av med. Den finns i hallen och den klättrade tämligen snabbt uppåt på listan över saker vi gjort hemma som inte blev som vi tänkt oss. Alls. Ja ni vet. Men vi ska bygga en skjutdörr i anslutning till den här väggen så det har liksom hakat upp sig lite på prioriteringslistan. Fast snart målar jag nog över den ändå. Eller ska det bli tapet tro? Vi får se.

Men idag ställer jag undan korgen med fårskinnen på bilden. Inte helt och hållet, men den får flytta lite längre in i huset nu. De plockas liksom inte ut dagligen längre. Vi har istället kommit på att det är tämligen ljuvligt att dricka morgonkaffe i spabadet nu när luften är kallare. Det känns helt ok som alternativ till bänken vid äppelträdet.

olivias_messy_room

Stök och oordning men sannerligen ett ärligt dokumenterat vardagsögonblick i en familj med tonårsdöttrar. Samtidigt får ni en sneakpeak på vårt tämligen nya  mjuka golv. Vi har likadana heltäckningsmattor i alla våra sovrum numera och sannerligen är det lättare att sätta ner fötterna på golvet om morgonen sedan de kom på plats.

Jag läste detta välskrivna blogginlägg på Stinas trådar i morse och kände faktiskt pepp av det. Axlarna sänktes nog lite framför datorn och jag tänker återigen på hur kul det kan vara att blogga och mina ledord ”jag bloggar helt utan tvång och prestige” stärktes och glittrar starkt inuti mig.

signature

Finaste stunden, dags att ta på sig nya glasögon och utmaningar

svarta_glasogon_160831

Morgonen var tidig idag. Näst intill natt enligt mig när jag rullade ur sängen strax efter 04.00 Det föll på min lott att skjutsa äldsta dottern och hennes kompis till Landvetter för vidare färd till London. Ännu ett äventyr att uppleva utan att vara med. En flygresa långt billigare än vad en bussbiljett mellan vår lilla stad och Göteborg skulle kosta och ett lämpligt mellanrum i jobb-bokningarna gav ju ett gyllene tillfälle jag bara kan lojalitetsjubla över. För hennes skull. För min skull också, jag måste ju vänja mig. Distansäventyren blir allt mer frekvent förekommande. Och det är otroligt roligt att få höra om hur kul och galna saker de får vara med om. (ok de galna sakerna är liiite mindre kul i och för sig måste jag erkänna;)

Jag har ju helt plötsligt berikats med ett par glasögon att sätta på nästippen  som ger mig tydliga konturer av en allt mer vuxen kvinna. Mitt mini jag håller på att ta form mitt framför ögonen på oss. Jag hissnar och hjärtat jublar av stolt nervositet….

Tänker också att nog borde det vara väldigt bra om man kunde få med en sådan här i resväskan när den ska åka i väg långt bort ett par månader inom kort;) Det håller väl ni som själva är föräldrar med mig om att det borde kunna ställas som ett krav va? Att en sådan måste med!?

ljuvliga-filippa

Detta är den lilla.  Hon som lät mig hänga på klibbiga humlekvistar och trycka upp henne under en blodlönn en liten stund igår. Kanske gjorde det att hon också ville flyga iväg från mig en stund funderade jag över. För jag var nog ganska jobbig ett tag ärligt talat.

Men vid vårt kvällsamtal lite senare så kände jag hur hon istället landade aldrig så nära inpå mig. Att hon verkligen älskar mig så otroligt innerligt och hon har en förmåga utöver det vanliga att säga rätt saker till sin mamma. Både de som gör ont och som jag vill hålla och de som tar bort allt mörker och får mig att svämma över och känna mig som världens absolut bästa.  Och så klart vill hon snart flyga iväg. Det vill jag också att hon ska.

filippa-2-square-bw

Hon som har de klaraste blå ögon jag mött. Ögon jag vill lära mig att rent tekniskt återge med den perfektion de förtjänar. Jag retar mig på min okunskap kring det där lilla extra tekniska som fotograferandet kräver. Vem vill bli min mentor?

filippa-ett

Hon som börjat övningsköra också. Ännu bara med pappa. Snart med mig. Jag är nervös. Hon bara skrattar.

Idag ska jag övningsköra mig själv lite igen. Utsätta mig för nya sammanhang, träffa folk jag inte känner och lära mig lite nya saker. Jag är stolt och nervös och vill ha på mig en ny tröja:)

 

signature

Fotokonst, mönster, blå soffa och ord som skaver och läker

Vi håller en utmaning varsamt i våra händer och strösslar vårt gemensamma instagramkonto Days & Weekends jag och Weronica som jag tidigare nämnt. Här får ni några av mina bilder och bidrag i ett annat sammanhang och ändå inte. Bildkvaliteten är ju så som den blir när den kommer från mobil och instagram, men ändå. Varsågoda.

koksvaggen-tom-och-gra

Det är verkligen ganska många år sedan vi tapetserade vårt kök i grått och valde att bryta av den största väggen med två olika nyanser av samma tapet. Har alltid gillat det. Det har  gett mig en tydlig inramning och lockat till förändring på samma gång. Detta har ju lett till att det som jag skrev på instagram finns oerhört många små hål och spiksår, revor efter nålar och lite skav här och där. Inte drömväggen för perfektionisten med andra ord. Idag är den tom, men väntar på mängder av fotokonst. Både min egen och andras. Vänta bara…

gillestugan-soffan

Vi snackade mönster den 10 oktober och jag blir alltid så kluven. Jag blir handlöst förälskad i mönstrade tapeter och kan nästan inte sitta still så fint kan jag tycka att det är. Ändå är vi riktigt fega och vita på våra egna väggar. Än så länge i alla fall ska jag nog faktiskt tillägga. För kanske så har vi lite mönster på gång snart. Men i väntan på mönster på väggarna gillar jag till exempel mina kuddar som dräller i mysigaste hörnet.

min-bla-soffa

Här står inget på rätt plats på bänken under tv:n. Men det struntade jag i. Ganska länge faktiskt. Tränar lite på att stå ut med oordning här hemma. Kan vara en bra talang att utveckla. Efter dryga fyrtio år så borde man kanske behärska det sa en person nära mig. Klokt kanske tänkte jag och började genast öva på det. Så där satt jag, i min blåa soffa och käkade lite för mycket godis och tyckte att det var perfekt eftersom den dagens tema var DÄR JAG SITTER

Förresten, har någon mer än jag märkt att supergodisen Marianne numera har krympt!? Eftersom jag satt i en soffa som ju är inredningsrelaterad när jag upptäckte denna smygförändring så skulle jag gärna vilja veta om Martin skulle hissa eller dissa det om han skulle råka ut för samma insikt?

Jag är själv aningens ambivalent i frågan kring om det är bra eller dåligt att godiset jag mular i mig har blivit mindre per bit. Dock är jag glasklar kring vad jag tycker om det faktum att Martin numera återfinns som krönikör hos Residence.

sovrummet

När jag tänker efter så är vi ju lite ”mönstriga” här i sovrummet. Vilda som attans med den drivvedsbetsade byggplywooden. Den har jag också gillat väldigt mycket och ganska länge. Det är fortfarande inget fel på den. Inte alls. Förutom att vi från och med någon månad har en ljuvlig heltäckningsmatta på golvet som är grå. Väggen är mer beige. Ni fattar va. Det matchar ju inte riktigt som jag vill.

Men här ser maken inte alls samma problem. I hans ögon sticker och skär det inte alls med samma intensitet som det gör hos mig. Jag lider. Det gör inte han.

garlic

Jag gick ju på keramikkurs för ett tag sedan. Gjorde bland annat detta fatet och ytterligare några lite större varianter. Är galet sugen på att se till att få möjlighet att öka på den familjen något. Keramik är verkligen bland det roligaste du kan syssla med. Så. Nu bestämde jag mig precis för att ragga plats på en keramikkurs snarast möjligt. Dessutom kom jag på att jag måste köpa en ny vitlökspress. Den förra bara sprack här om dagen. Har någon tips på en bra och snygg sådan?

samling

Jag samlar det som inte kan sparas. Lindar in, släpper fritt och låter det växa vid mitt hjärta. Håller luften i andetag aningens för länge vissa perioder och glömmer helt att söka syret vid ett annat ögonblick.

Att samla kan göra ont. Välja ut och plocka bort. Bjuda in och skrämma undan. Ibland blir jag lika vilsen som beslutsam.

Jag plockar återigen upp det som tappats och inte kan sparas. Kramar, värmer och slipar bort de vassaste hörnen. Sen lindar jag in och släpper fritt.
Igen och igen, för jag har kanske inget val.

Nu ska jag ut och möta lördagskvällen i vårt spabad. Med bubbel både runt ikring mig och i glaset minsann. Hoppas du får en lika fin kväll som vi ska ha.

 

signature

Recycling | något jag vill dela med mig av en gång till

trappansondagsbild2

Det går inte att förklara. Den där särskilda känslan i hela kroppen när du är någonstans där du har varit förut, fast ändå inte. När du besöker en plats fast du inte får. När en dörr står öppen och gör det omöjligt att inte stiga in. Fast du inte borde.

En plats vars luft är fylld av viskningar och minnen av människor som slutat just precis där. En plats som jag finner så stark och speciell. En plats som lite grann skrämde livet ur min Olivia. Men just där och då gav jag mig inte. Rollerna blev ombytta och jag blev den rebelliska och orädda tonåringen. Hon blev klokare och mer varsam. Men jag bara kände att jag bara var tvungen att stanna lite. Det var min tur att gå ett steg för långt.

Gå in i det gamla huset, fast vi inte fick. Hon gav med sig för ett litet ögonblick, så som jag gör för hennes skull då och då. Men det blev bara ett ögonblick och det rätta objektivet fanns lämnat kvar utanför dörren. Dörren som vi inte fick gå in igenom.

Så de bästa bilderna kan jag inte visa. De finns bara inuti mig. Tydliga i mitt leende hjärta. Jag tror mitt fina sällskap sparat på ögonblicket i sitt hjärta också.

För det är sådant vi gör mina viktiga människor och jag. Skapar ögonblick att minnas. En del vackrare än andra. En del läskigare än andra. Men vi delar dom. Alltid och för evigt.

signature

Everydaystories och Amy Judd

amy judd

Morgonen smög sig på nästen mer än obemärkt idag. Ja så pass försiktigt att jag nästan missade den. Klockan var faktiskt mer än jag vågar skriva här när jag hörde ägg knäckas i köket och en lycklig känsla av att en våffelmåltid var på gång spred sig i hela kroppen.

Amy-Judd

Vi satt länge och pratade vid brunchbordet och funderade klokt och engagerat kring politik och galenskap, hur man bäst får bort geltippar utan att skada nageln där under och hur fint det är att ha små kusiner som funderar så finurligt kring livet och läskiga meteoriter. Ja sånt där som man brukar fundera på tillsammans ni vet.

Amy Judd Art

Och så blev jag plötsligt väldigt sugen på att fylla mina väggar med mer konst. Kan mycket väl tänka mig något av Amy Judd till exempel. Jag har nästan inte sett något vackrare.

 

signature

Månadens lista | oktober 2016

listaoktober2016

Oktober du ger mig

Mjukt ljus som silas mellan rasslande blad som vill leva bara aningens lite längre
Lövkronor som gör sig så vackra de bara kan för att bli ihågkomna
Droppen från näsan som generar barnen och alltid kommer olägligt
Kalla friska andetag som fyller mig med hopp och eftertänksamhet
Motsättningar som river innanför den lite för tunna jackan
Handen som hör ihop med ett varmt hjärta och framkallar små tjut när den stoppas innanför tröjan
Lust och saknad, förväntan och behov att kramas lite mer

 

 

Viktigt

rosa-bandet-alicia-wikander

Idag var min man uppe och strök en skjorta innan han åkte till jobbet. Kanske inte jättekonstigt, han brukar stryka.

Det som berörde både mig och mina döttrar var att han i går sa; I morgon ska jag ha rosa skjorta. Kanske inte så jättekonstigt det heller så klart. Och det är inte skjortan i sig som är grejen. Det är tanken och viljan.

Godheten och hoppet om att vi tillsammans ändå gör vad vi kan. Det är så fint när man får känna av det i sin närhet. Självklart stödjer min familj också forskningen genom att bidra med en liten men innerlig slant också. Vi vill vara med och skapa vågor. Vem vill inte det?

 

Stil

masscob-jumpers-pull-951kn

Detta är den perfekta hösttröjan 2016 om man frågar mig. Du hittar den hos Humanoid . Snälla oktobertomten, jag är ju snäll. Kan det kanske komma ett paket på posten?

 

Att läsa

bild-pa-min-mobil-med-munken-som-salde-sin-ferrari

Jag har läst boken innan och har precis lyssnat på den under mina dagliga promenader i veckan som gått. Jag tror faktiskt att jag kommer att göra det igen nån gång i framtiden. Det är verkligen en bra bok. Läs den om du inte redan har gjort det. Har du gjort det, läs igen.

Inspiration ♥

Jag blir så rörd. Och så otroligt peppad och full av tillförsikt inför framtiden. Min tid kommer. Din också.

 

 

Bloggvärlden

Caschew-Kitchen-header

På bloggen Cashew Kitchen finner jag mycket inspiration. Lite extra nu när hösten kommer och kramar om mig. Kika in och se om du kanske faller lika pladask som jag gjort. Hoppas det.

Blommor

weronicas-inspirationhostbukett

Min vän Weronica. Oslagbar när det gäller att inspirera mig med klorofyllmagi. Jag vill så himla gärna ha tillgång till samma blomsterskatt i min trädgård som hon har. Vad hindrar mig då? Öh. Hmm. Kanske ingenting egentligen…

Musik

header-kent-2016

Vi ska tacka Kent den allra sista konserten i december i Stockholm. Varenda hårstrå på min kropp står rätt upp bara jag närmar mig tanken på den kvällen. Vi ska dit hela familjen och en obeskrivligt stor hög med vänner ska fira och tacka tillsammans. Det kommer bli innerligt.

 

 Utmaning

fotoutmaningen daysandweekendsoktober

Weronica och jag i full gång med vår fotoutmaning som numera börjar bli lite av en tradition när hösten gör entré. Denna gång utgår vi från vår gemensamma plattform Days & Weekends som förutom att låta våra bloggar husera under dess tak också har ett Instagramkonto med samma namn.

Vill du se mina bilder kan du kolla på mitt konto @tinasundling, eller kanske Weronicas fina bilder @livingbyw . Du får hemskt gärna vara med du också, använd taggen #daysandweekendsoktober Det vore jättekul!

 

Citat

feelthefear

signature

Leken fortsätter

fallfrukt-genom-fonstret

Jag satt en stund på bänken utanför vid den fallna frukten. Det var kanske egentligen lite för kallt, men solen var noterbar och jag var lugn och aningens törstande efter ljus och frisk luft. På gatan bortanför gnisslade en cykelbroms. Ett ljud som kanske förknippas mer med vår än höst. Plötsligt kunde jag förnimma känslan av kalla ömma tår. Hur jag skrapat upp mina tår när jag cyklat barfota mot bättre vetande. För länge sedan.

Minns hur ont det gjorde och jag minns också hur typiskt det var när det hände. Jag hade lekt med några av de lite mer spännande barnen i kvarteret, några jag mest bara fick längta efter på håll i vanliga fall. Men äntligen var jag med i den fartfyllda leken och det kändes naturligt och självklart. Då skrapade jag upp tårna och tillfället var förbi.

Vet inte riktigt vilket som gjorde ondast, de sargade tårna eller att leken fortsatte utan mig. Men det var en händelse som varit med och format mig till den jag är idag. Annars hade minnet av den inte kommit till mig med höstens första vindar och singlat ner i mitt solvarma knä. Eller?

 

signature