Author Archives: Tina

DIY | Vit keramik med karaktär

 

kiwis

Jag blev både generad och överväldigad den där första dagen på keramikkursen. Jag kom visst en hel halvtimma för tidigt och det var full aktivitet i den lilla varma verkstan innanför de stora immiga fönsterna. Kvinnorna där inne var fullt upptagna av sitt skapande och ingen svarade när jag tog sats och frågade med min blyga men höga och klar stämma om jag kommit lite för sent. De bara tittade på mig. Tämligen vänligt för all del. Men de svarade liksom inte på min fråga. Det kändes besvärande, och jag kände hur min blick flackade för en sekund. Ni vet säkert hur jag menar.

Istället fick jag svar av den långa bullriga mannen med glesa tänder, stora händer och de nakna fötterna i tofflorna. Skrattande och med sin lekfulla och lite tillgjorda röst så upplyste han mig om att jag minsann inte var för sen. Tvärtom, jag var för tidig, detta var kursen före min kurs.

Det och hans överväldigande uppenbarelse och det faktum att vart jag än stod i den lilla verkstaden så stod jag i vägen, det gjorde mig lite obekväm och generad. Min keramikkurs debut kunde kanske börjat bättre. Men jag gjorde minsann en skål, det gjorde jag. Den är fin och jag är nöjd. Lite vingliga, ojämna men fulla av glädje. Ibland av kiwi.

signature

EVERYDAYSTORIES | Olikheter och likheter

Det är uppenbart en hel del muskler som kramar och omsluter, tar sin väg förbi och runt om halsen. Var enda en av dom tycks vara intimt kopplade till mina  känslor och reagerar på en millisekund med att bli varma och spänna sig när jag återigen tittar på den 3 minuter långa hälsningen där trummandet smälter samman med bilder som betyder allt och så olika för alla och en var. Ögonen tåras och jag blir sådär varm och lyckligt sorgsam som jag tycks bli allt bättre på att bli. Kan hända hänger det ihop med att jag bara blir mer och mer komplett med åren. Att varenda upplevd känsla och erfarenhet ger mig möjlighet att komma närmre mig själv. Och att Kent är Kent.

Vi lyssnade på den nya låten i bilen i går jag och lillasyster och hon sa att det verkligen alltid är något speciellt med just deras musik och kanske framför allt deras texter. Vi hade precis lyssnat på Peg Parneviks alldeles nysläppta låt som för all del inte var dålig på något sätt, tvärtom, glad och säkerligen en blivande hit. Men så klart kan man inte jämföra, det höll hon ju med om.  Nej i deras texter kan man alltid hitta något just för sig själv, oavsett i vilket mood man tycks vara fast i för tillfället. Glad, trött fundersam eller ledsen. Musik förstärker, förflyttar och förankrar oss.

Vi pratade om just detta lite senare när vi satt och åt hela familjen och då sa mannen

– Det är ju lite som med Det okända då eller? Han lät blicken svepa lite med fixerade den egentligen på mig. Med en glimt och ett litet glatt uns av provokation. Han vet nämligen att jag är väldigt i frågasättande när det kommer till den mer obestämbara och andliga biten. Där kan man ju också passa in allt efter person och vad man vill se och känna, fyller han i. En varm tant som så klart måste vara någons mormor och så vidare, ler han. De stämmer ju det han säger. Det finns en likhet. Men ändå hallå! Att jämföra Kent med Det okända. Vet inte om det känns ok.

Jag skäms alltid en aning när jag konfronteras med min misstro gällande kontakt med det okända och andevärlden.  Eller rättare sagt det faktum att jag inte tycks ha förmåga att hålla tyst med vad jag tror och inte tror, det är ju upp till var och en. Men av nån outgrundlig anledning så tycks jag näst intill tvångsmässigt alltid läcka nån liten onödig kommentar om att allt minsann går att passa in om man bara vill. Att det som sägs är så generellt och allmänt att det inte går att misslyckas med att hitta likheter och anknytningspunkter för den som söker. Må så vara. Jag får tro och tycka som jag vill och det får ju så klart alla andra också. Dessutom kan det väl aldrig vara fel att hitta det man söker. Jag känner ju inget fel i det faktum att jag hittar pusselbitar och att känslorna får en känsla av rymd och lätthet som jag fångar upp och omsluter när jag skruvar upp volymen och välkomnar varje sekund av musik.

Det är ok att jämföra Kent med Det okända. Helt ok, då som nu för alltid.

 

signature

Inget är som förut men allt är som vanligt

gille

Då vaknade vi upp på lite olika håll här i huset denna nya vecka. Inget står på sin vanliga plats och allt är härligt rörigt. Till och med nattens vedermödor med snarkande man och jamande katter blir ljusa minnen på ett nafs denna lite vädermässigt gråa men ack så ljusa måndag.

gillestuganstokig

Vi har glada och energiska påbörjat några ganska stora projekt precis här det i Sundlingska huset. En stort superlyxigt (tycker i alla fall jag;) spabad landade utanför dörren för ett par veckor sedan och har redan givit oss många fina stunder och en herrans massa kittlande huvudbry. Angenämt sådant förvisso, och när vi sitter och njuter av såväl stjärnor över huvudet som vårsol och fågelkvitter blandat med värme och vattenångor så känns allt hårt arbete som ligger framför oss ganska avlägset. Men vi ska gräva och bygga och skapa en ny oas i ett hörn. Så fort tjälen försvinner ur marken så ska vi sätta i gång med det.

Idéerna poppar runt i huvudet och hela familjen pinnar och fyller på våra Pinterest-boards. Det vettigaste hade ju så klart varit att vänta med själva inköpet innan den rätta platsen var förberedd. Men vad gör man om ett kanonpris hoppar efter dig och kramar dig på ett snällt och förförande vis. Jo, man passar på och tar det lite som det kommer.

fyratankarspabad

Men det är så klart inte just därför vi har stökat till det så innerligt här inne. Nej, vi målar golv. Så vi sover lite här och där i huset under några nätter nu. Blir lite som att vara på besök hos någon annan. En minisemester mitt i den vanligaste vardagen.

Inte oväntat. Inte alls. Det gör inte det hela mindre känslosamt dock. Jag blir uppfylld och varmt förundrad över hur mycket musik betyder. Det är mäktigt, det är det.  Jag lyssnar in mig på Kents nya singeln Egoist denna måndag. Och jag ska leva leva livet…

 

Trevlig måndag!

signature

Bara så fint just nu

Två stora ljusa porträtt lutade mot en vägg

Jag blir väldigt inspirerad av denna bild just nu och känner med ens att jag bara måste framkalla några riktigt stora ljusa bilder på mina barn. Direkt upp på min to-do-list. Som bara växer och växer. Men jag har bara plats för roliga saker på listan… Typ.

Ps. Klicka på bilden så ser du vart den hör hemma från början.

 

signature

Månadens lista | februari 2016

Kulör

Stenkulor i glasburk

Gamla och nya och ganska noga utvalda att sparas ligger de där. Min lilla samling av kulor. Jag gillar de milda färgerna och jag letar just nu kuddar och sammetstyg som kan förstärka dessa färger i tv rummet på entréplan. Det har visat sig vara ganska svårt att hitta bra sammetstyg. Har du något tips på var man kan hitta det?

Outfit

sisxtydays-21

Jag fastnade för denna outfit hos Ann-Malin häromdagen. En vacker kimono och ett vackert foto.

Blomma & frisyr

Sommarfläta med vita små blommor

Flätor. Alltid flätor, och här fina Olivias. En alldeles lycklig sommardag med små blomsterspår fångade i lockarna.

Citat

Mitt liv buffrar just nu.

Buffrar liksom. Just nu. Och jag kan knappt vänta på vad som komma skall…

Gladhet

fotoutmaningen_mars_2016

Såg i mitt Instagramflöde för en stund sedan att fina duktiga och galet inspirerande Hanna Wendelbo kommer att hålla i Fotoutmaning Mars2016. Det är tredje året i rad som Hanna får Instagram att poppa av inspiration. Kul!

Bok

all jag inte minns

En behaglig bok som jag just nu håller på att avsluta. Jag tycker om den och ser fram emot att läsa mer av honom.

Musik

emmalouise

Emma Louise. Favorit ljust nu.

 

signature

Oroa dig inte

4616fc94827c6a525f2bde169df598a7

När vi skulle gifta oss sa vår präst att det aldrig kunde bli fel. Bara annorlunda. Där och då  syftade hon på själva vigselceremonin och det faktum att vi hade den finaste lilla brudnäbb på dryga två år som självklart skulle komma att freestyla. Stunden i kyrkan blev precis som vi ville ha den, och orden har vi burit med oss genom livet och lyft dem in och ur den ena situationen efter den andra. De passar alltid.

Det kan aldrig bli fel. Bara annorlunda.

signature

EVERYDAYSTORIES | just lite bättre

Ibland kan jag bli lite osäker på om jag verkligen försöker mitt allra bästa. Skulle jag inte kunna försöka vara en lite bättre mamma, fru, dotter, syster eller vän. Det är stundtals verkligen inga problem att göra långa prydliga listor på saker jag skulle kunna föreslå mig själv att göra för att kanske bli just lite bättre. Men jag vet inte.

Jag kan ibland förnimma ett minimalt sus i magen när jag tänker att ”jag är bra nog”, ett sus som kanske avslöjar mig. För jag är nog lite rädd för att jag i själva verket kanske är aningens lite lat, eller rättare sagt lite bekväm. Eller kanske framförallt aningens osäker, tvekande på min egen förmåga. För tänk om jag anstränger mig till det yttersta för att vara den allra bästa av allt, och så skulle det i sista ändan visa sig att det inte räckte ändå. Ingen angenäm tanke direkt. Som kanske spökar hos oss alla lite på undantag i det innersta gömda. Fast spelar det egentligen någon roll?

Kanske  är det bra att spara på de där yttersta ansträngningarna som finns på den imaginära listan i bakhuvudet. Parkera den där och leva trygg i tron att det alltid finns lite mer att ge, liksom ruva på en hemlig reservplan. Låt mig gå omkring och le inombords åt tanken på att det minsann finns ytterligare en växel att lägga i om det verkligen behövs. Eller också glömmer jag bara av det så länge. Jag ska i alla fall sluta tänka på det. För jag är ganska säker.

Det viktigaste ger jag dig varje dag. Utan att tänka på det så plockar jag nog från min hemliga lista vareviga dag.

Vi är alla våra bästa jag, just här och just nu.

signature

Lisebergs trädgårdsdagar 2015

I går torsdag öppnades portarna för 2015års omgång av Lisebergs Trädgårdsdagar som pågår 7-10 maj. I samband med det bjöd Liseberg i samarbete med Sarah Widman in till lite bubbelmingel och härlig klorofyllstinn inspiration och en fantastisk inblick i vad som händer och ska hända framigenom i parken gällande de gröna rummen.

lisebergstradgardsdagar2015-tile
Jag har alltid tyckt att Liseberg är en väldigt vacker nöjespark med alla sina fina rabatter och välbevarade träd. Ändå har jag uppenbarligen missat en hel del förstod jag när de berättade om parken. Det finns vackra gröna parkytor som jag missat och det kommer att utökas under de kommande åren. Planerna som finns fick mig att lyfta lite från stolen där i Wärdshusets festsal. Så otroligt vackert och inspirerande det kommer att bli. Jag tror jag satt och smålog hela presentationen igenom.

Men det som hamnade rakt ner i min omedelbara projektmapp i huvudet, det var ju Sarah Widmans fenomenala trend och inspirationsutställning på Stora scen. Hon berättade med en sån synbar stolthet och glädje om de olika trädgårdsrummen/trenderna som hon gestaltat. Remake, Boho Garden, Urban Greenery, Nordic Graphic. Det gnager i hela mig att jag inte lyckades få med mig kameran trots att jag till och med har införskaffat en liten smidig Nikon Coolpix P340. Kanske ska jag skylla på mamma som var mitt sällskap för dagen. Jag var lite sen och jag ville skynda mig för hennes skull. Nej såklart var det inte hennes fel. Men synd var det i alla fall och nu blev det bara lite mobilbilder från en mobil som sannerligen behöver uppdateras.

Men om du har möjlighet tycker jag verkligen att du ska ta dig till Liseberg i helgen och strosa runt, köpa lite blommor och sticklingar och ta stegen upp på Stora scenen och bli översköljda av enkel men genialisk inspiration.

signature

Att komma vidare

Ni vet känslan när man proppat hela munnen full med mariekex och ska vara den som snabbast klarar av att vissla? Eller när man går i cirklar runt telefonen och inte riktigt kommer sig för att ringa det där samtalet. Lite så kan jag känna ibland när det kommer till att blogga. Och ja, jag håller med, det är lite dumt. Det kan man ju verkligen tycka.

tack
Ena stunden pepp och självklar. Andra stunden nästan blyg och lite vinglig. För att i nästa sekund känna att allt är möjligt (typ). Låter egentligen ganska normalt gällande det mesta här i livet, när jag tänker efter. För det är nog lite så det är. Livet. Jag har ju dessutom alltid haft orden ”jag bloggar helt utan tvång och prestige” som utgångspunkt, så då kan man ju verkligen tycka att jag ska vila tryggt i att det där med Slow Blogging liksom verkligen är min grej.

Vi är nog alla lite som ranunklar i största allmänhet. Otroligt vackra och kraftfulla men samtidigt ömtåliga och det kan gå på en sekund så blir vi till synes oförklarligt nedtyngda och tvingas vika oss. Fast fortfarande är vi lika vackra och omtyckta och om vi bara får möjlighet att flytta till en annan plats fortsätter vi blomma och sprida glädje.

ranunkels

Jag räknar ner dagarna nu. Jag har haft förmånen att ta en paus mitt i livet. Jag slutade att jobba och har varit närvarande och hemma ett bra tag. Men nu lagom tills ljuset och värmen kommer ska jag börja jobba igen. Denna gång med en helt annan sak och jag går mest hela dagarna och tämjer fjärilar i magen, och räknar ner. Snart vänder jag ytterligare ett blad i sagan om mitt liv.

Vilket kapitel är du på i din saga?

Allt medan jag tassar runt här hemma har jag precis passat på att klicka hem lite fina fröpåsar från den finaste av fina och den allra mest innerligt genuina av vackra små butiker → Le Kiosk

signature