Author Archives: Tina

Att slinka in för lite mjölk och komma ur affären med fyra träkorgar och fyra fina små askar

korgarfynd

Vi har en Nettobutik bara någon minut från vårt bostadsområde som fungerar som mjölk och juicebutik för oss. Ingen favoritbutik precis men vi är glada att den finns som smidigt alternativ.

Jag slank in där för att köpa morgondagens frukostdrycker lite snabbt så där och fick av en händelse syn på tre träkorgar för 39.50 och en modell större för typ 60 kronor. Taget. Dessutom så fanns det bambuaskar i två olika storlekar till fyndpris typ 29.50 så jag tog två stora och två små. Dom visar jag en annan dag.

Det blev aningens trixigt att bära men jag kände mig glad och nöjd en bra stund efter att jag krånglat mig ut till bilen och fått in det i baksätet. Alltid kul med fynd när man minst anar det!

Förresten. Har du kollat på den fantastiska videon jag postade häromdagen? Ge dig den stunden >>

 

 

signature

En skamlöst snodd lista som inte är särskilt viktig

Jag kan rapa jättehögt och hur många gånger som helst när jag dricker Coca Cola (herregud vad är det i den drickan egentligen!?)

Jag vill att en liten armé av snälla typ ”Alva i Madicken-människor” kommer hem till oss i helgen och svingar ett trollspö över tvättstugan och…ja överallt typ. Så kan vi åka ut i skogen och promenera och dricka varm choklad hela familjen.

Jag borde inse att det inte kommer att hända och ta tag i hushållet. Igår.

Jag har egentligen all tid i världen att städa och fixa nu när jag inte går till något kontor 08.00-17.00 längre. Men jag har aldrig haft så lite tid över till sådana mindre roliga aktiviteter som nu. Jag prioriterar sjukt egoistiskt just nu. Bra eller dåligt? Det får tiden utvisa.

 Jag skulle vilja vinna en himla massa pengar. Jag vill ha fred på jorden och sånt också naturligtvis, men att bli ekonomiskt oberoende skulle ändå sitta fint. Jätte fint.

Jag gillar att snurra in ett riktigt rakt hårstrå i mitt öra, precis så att det liksom nästan når ända fram till trumhinnan och kittlar och prasslar på ett speciellt sätt. Sjukligt udda beteende. Jag vet. Men tänker att man kan ha värre saker för sig.

Jag älskar det stora äventyret jag får vara med om som mamma till Olivia och Filippa.

Jag måste verkligen börja träna. Alltså MÅSTE. Det kan gälla livet på sikt för fasen…

Jag behöver egentligen inget mer än det jag har. Det får jag emellertid påminna mig om ibland. Som när jag såg en jättesnygg poncho på Weronicas blogg idag. Men ärligt talat så har jag verkligen allt jag behöver här i världen. Det kanske du också har egentligen, eller?

Jag får ofta en klump i magen när jag hämtar min yngsta dotter efter skolan då jag ser en särskild pojke gå hem. Alltid själv. Alltid.

Jag har inte svurit åt mina föräldrar en endaste gång. Inte ens inuti mig. Sant!

Jag kan inte dyka, hjula eller busvissla. Men jag kan hålla andan jättelänge.

Jag vill inte bli sjuk och tappa minnet när jag blir gammal. Mina barn skulle bli så ledsna då och det vill jag ännu mindre.

Jag borde inte slarva med maten och motionen med tanke på det jag nyss skrev…

Jag gillar inte hur ondskan smet in och tog plats i vårt Sverige i år.

Jag älskar inte att åka med i en bil som kör alldeles för fort på en alldeles för slingrig väg. (Som typ i går älskling;)

Jag måste inte fixa i ordning mig varje morgon om jag inte vill just nu. Fatta ur gött!?

Jag behöver inte leta efter kärleken. Jag hittade den för nästan exakt 22 år sedan. (och ja, vi var väldigt unga;)

(listan skamlöst snodd ifrån Underbara Clara som snodde den av Sister Disco)

 

signature

Tiden och tankar om att det gör jag sen

DSC_0849

Konstigt att man skyller så mycket på tiden i vårt samhälle. Eller jag kan i detta fall byta ut man mot jag. För jag skyller på tiden, är lite ovän med den då och då. Men samtidigt förundras jag över tiden och vad den gör med mig. Eller rättare sagt vad jag gör med tiden. Och vad jag inte gör trots att jag har tiden. Det är ju det jag funderar på egentligen. Naturligtvis.

För tiden är ju konstant och oerhört rättvist fördelad från allra första början. Vi har alla lika mycket tid. 24 timmar varje dygn. Det som skiljer oss åt är hur vi har möjlighet at spendera vår tid. Vilka val vi gör och vilka förutsättningar som omsluter oss.

1

 

Där jag står i dag kan tyckas vara den optimala situationen. Jag har precis tagit ett stort beslut och slutat ett jobb som jag inte fick någon energi från trots att jag försökt så innerligt. Jag har ändå inkomst under en period framåt och alla timmar på dygnet är mina att fylla med precis vad jag vill. Bra stund i livet. Punkt slut.

Ja jag tänker inte förminska det optimala i detta, men jag har upptäckt en sak med tiden i detta sammanhang. Den är så otroligt lurig. Att ha mycket tid till mitt förfogande hjälper mig att fortsätta läka, att hitta balans men den tycks också riskera att göra mig lite lat. Ja fy fasen, men det känns lite som om det skulle kunna riskera att bli en sanning. Jag behöver ju liksom inte skynda med så mycket, jag hinner. Jo visst. Men med tanke på hur mycket jag har på gång och som jag vill testa och utveckla och driva vidare så blir jag i sista ändan stressad över att jag inte gjort mer under dagen som gått. Så jäkla dumt, jag vet. Det gäller att verkligen att lära sig hantera tiden på det sätt som jag mår bäst av.

Men att som nybliven 40 åring precis gjort sitt modigaste och läskigaste beslut och helt plötsligt stå med mycket tid och oanade möjligheter är ju liksom lite ovant. Jag menar jag har inte många runt om mig i samma situation att fråga faktiskt. Det tycks inte så hemskt vanligt att göra livsval som detta. Jag antar att jag måste lära mig själv ganska mycket. Jahaja.

 

DSC_0854

En liten kille på besök tyckte att den gamla telefonen på bilden var konstig. Stor att bära på. Och hur spelade man egentligen spel på den?

 

Så från och med idag så ska jag tydliggöra mina dagar och ge mig själv vissa tider att göra olika saker. Viktigt är nog dock att inte göra to-do-listan för lång utan kanske snarare utan tvekan genomförbar och med utrymme för bonustid att göra ytterligare något som jag vill/måste göra. (Verksamhetsplaner och knivskarpa cv)

Har du något speciellt knep för att hålla dig på banan du som är egen och jobbar hemma, eller du som har hemmet som utgångspunkt av andra orsaker? Har ni tips? Tankar? Någon som är kaffesugen?

 

signature

Bloggträff | roligt på NK

_MG_7009

Det damp ner lite vimmelbilder från vårt besök på NK som fotograf Dino Soldin tog på oss när vi vimsade runt och var kreativa,  i inboxen för en liten stund sedan. Kul!

tinasofianannaweronica

_MG_7363

Sofia fixar och donar med plastblommorna som vi lyckades låna med oss från en butiks skyltning. Våra presskort gav oss egentligen inte alls tillgång till att plocka av butikernas skyltning. Ganska självklart. Men vi charmade till oss en liten bukett i alla fall. Suddig i vänstra hörnet står jag och assisterar med tejp för att fästa blommorna.

_MG_7400

 Här ser ni den otroligt fina klänningen från Rodebjer vi valde att utgå ifrån och den  drömväskan vi alla ville bära med oss hem från Mulberry. Bakom vår skyltdocka står Martin och ser cool ut. Det gör han med all rätt för han är verkligen en skön lirare! Spana in Martins blogg så förstår du kanske vad jag menar. 

 

signature

Bloggträff – gyllene tillfälle att möta människor

I går  kändes det som  om all den kreativa energin jag omgetts av under ett par dagars bloggträff i Göteborg och alla de nya tankar jag fått, hade trängt undan nästan all min vardagsork. Ni vet när man helst bara vill ligga och filosofera  i soffan och inte alls ta tag i tvättstugan eller ens laga väl genomtänkta middagar från Linas Matkasse. Jag lagade förvisso en god lunch till mig och tjejerna som båda faktiskt var hemma runt lunchtid trots att det var skoldag. Men sen så var jag bara nära dom mest hela dagen. I soffan, på sängen och vid skrivbordet. Det måste ju ändå vara det bästa sättet  att nyttja sin tid. Att vara nära sina barn. Bloggen fick sakna mig ytterligare en dag.

bloggforum-hotel-pigalle-goteborg-skonahem

Under bloggträffen i Göteborg så satt jag här i Hotel Pigalles restaurang Atelier tillsammans med ett gäng fina och trevliga bloggare och åt middag på söndagkvällen.  Jag satt mellan Sara och Helena och hade Weronica mittemot mig. Maten var något över det vanliga och det märktes verkligen att restaurangen ansträngde sig för att imponera på matbloggarna som också var där. Till mina tjejers förtjusning så upptäckte dom redan på kvällen när jag fortfarande var kvar i Göteborg att jag minsann var på samma event som några av de modebloggare som de följer. Det tyckte de var coolt för i deras ögon är de bloggtjejerna nästan som kändisar.

Men innan vi minglade och drack champagne och intog den synnerligen vällagade maten så lyssnade vi på en presentation av ett nytt snyggt och svenskt tvättmedel, Washologi by Viktoria. Företaget hade ett koncept som tilltalade mig och deras produkter var både snygga och otroligt väldoftande. Om du vill veta mer besök www.washologi.se

Föredragen hölls i Palace konferenslokaler som låg vägg i vägg med Hotel Pigalle och hade en maffig belysning i entrén. Minst sagt. Det sista föredraget vi lyssnade på Weronica och jag, innan vi var tvungna att avvika var Peder Lamm som pratade på ett fullständigt betagande sätt om auktioner.  Weronica skrev några sammanfattande rader om det på sin blogg som jag tycker var så bra. Läs här >>

Då jag på något sätt lyckades glömma det som kan ses som en bloggares viktigaste följeslagare, kameran, hemma så har jag av förklarliga skäl alltså inga bilder att bjuda er på. Den första bilden har jag fått låna av Helena och de två sista har jag lånat av snälla Sara. På hennes blogg SMÄM syns jag faktiskt tillsammans med Helena på en av hennes bilder. Även inne hos Weronica så har jag fångats på bild när jag står och pratar med rara Nanna.

Det finaste med dessa dagar var faktiskt inte känslan av att få gå runt på NK med presskort och plocka med sig precis vad man ville för att använda i en skyltning vi fick göra, trots att det var väldigt roligt. Inte heller var det den gudomliga lunchen på stjärnkrogen Sjömagasinet trots att det var det absolut godaste jag ätit. Någonsin.

Nej det finaste är att jag har fått en ny vän.

bild 1 lånad av Helena Nord  |  bild 2,3 lånad av Sara Woodrow

signature

TIPS | skapa nytt arrangemang av överlevare

vissna_blommor

Det är ju sällan alla blommor i en bukett vissnar på en gång och då bär det ju emot att kassera hela buketten. Samtidigt  ser det ju för trist ut att ha en halvvissen bukett på bordet. Istället brukar jag gå loss med saxen och klippa bort de fina blommorna och sätta dom i små vasar eller som idag, arrangera dem med vita stenar på ett stort fat.

flowers_with_some_noise

 

Det passar bra just denna helg att låta bli att köpa ny helgbukett eftersom vi kommer att gå om vart annat här hemma precis hela helgen. Inget hela-familjen-mys för oss inte. Fullt upp med andra trevligheter, och så får det lov att vara ibland.

 

flower

Men jag tycker annars väldigt mycket om de där stunderna på helgen när alla är hemma och aktivitetsnivån går på sparlåga en stund. Men vore det så jämt och ständigt så skulle vi nog gå varann på nerverna. Det är bra att blanda hemmamys med självständiga aktiviteter och projekt. Visst är det så.

Själv ser jag  mycket fram emot att träffa en person jag länge velat lära känna lite bättre denna helg. Vi har skapat oss ett fint tillfälle  i samband med fler spännande möten. Jag berättar mer efter helgen.

Hur ser din helgplanering ut?

 

 

signature

FABRIKEN | ljus i mitt hus

Fabriken var ett gäng glada inredningsbloggare som regelbundet bloggar under olika teman med inriktning på inredning, hus och hem. Tanken med Fabriken var att vi tillsammans skulle inspirera varandra och andra. Bloggen Fabriken stängdes ner i september 2014.

Denna vecka är temat alltså ljus i mitt hus. Jag har under dagen hunnit titta på en del av de andra medlemmarnas inlägg och konstaterar att vi bjuder på mycket olika men också mycket samma. Fast ändå inte. För trots likheter är alla inlägg och bidrag olika och högst personliga och mångfalden i Fabriken är stor. Jag tror att alla stilar och smaker kan finna något intressant om lust och tid att klickar sig runt finns.

Vi är bevisligen många bloggare som håller levande ljus nära hjärtat och njuter av dess flämtande lågor när höstmörkret sänker sig. På mina bilder idag syns ett antal nedbrunna ljus i mitt hus.

ljusstakar

brightlight

ljus

Den med gott minne känner igen min egensvarvade ljusstake på bilderna. Det är den som  är träfärgad, samtliga vita är  köpta. Jag har faktiskt inte hunnit svarva klart några fler ljusstakar men hoppas nästa vecka ska bjuda på tid att tillbringa i snickeriverkstaden hos Kent.

signature

TEMA | månadens fyra

Månadens fyra är en återkommande utmaning eller kanske uppmaning till vem som helst runt om i bloggvärlden (finns det en sådan förresten? Egentligen?) att göra ett blogginlägg utifrån den bokstav och de ord med just den för månaden utvalda bokstaven som begynnelse. Fritt att tolka hur som helst och det är Anna och Ulrika som håller i taktpinnen. Ganska kul tycker jag och vill vara och tolka deras valda ord enligt följande:

UGGLA 

Vi har lyckan att bo i ett bostadsområde där vi har en lekplats omgiven av stora vackra ekar bara några steg bort och dessutom en hel skog ytterligare knapp hundra meter bort. Såklart har vi då också tillgång till fågelkvitter av alla de slag. Enligt min man hörs en uggla med jämna mellanrum. Jag lyssnar och hävdar då lite retligt varenda gång att det visst inte är en uggla utan duvor. Han blir lika sur och irriterad varendaste gång, och först var det faktiskt så att jag verkligen trodde att det var duvor. Nu är jag bara 90% säker på att det inte är en uggla. Men jag tänker inte ge mig. Oh nej.

Katerina Plotnikova - Beast

Katerina Plotnikova är en rysk fotograf jag länge beundrat. Hon använder sig av alldeles livs levande djur i många av sina magiska bilder. Vilket jobb det måste vara kring dessa fotograferingar. Tänka tt få vara med och smyga runt där och lära sig. Wow. Jag är helt förtrollad. Kolla in fler av hennes fotografiska konstverk här >>

 Meet The Photographer Who Uses Real Animals In Her Dreamy Portraits

 

UPPFÖLJARE

Den uppföljare som jag är allra mest nyfiken på just nu är faktiskt mig själv. Men vadå tänker ni!? Jo jag har avslutat ett kapitel och påbörjat ett nytt. En ny säsong eller något sådant. Typ. Jag skrev om det här för ett litet tag sedan och jag måste erkänna att jag är nyfiken på Tina 2.0 Kommer hon att göra som jag tror och hoppas, eller kommer hon bli tvingad eller kanske välja oväntade lösningar? Vilka lärdomar har hon med sig från förra kapitlet och vilka nya kunskaper ska hon förvärva?  Dessutom har jag varit hos optikern i dag och det verkar som om uppföljaren ska skaffa glasögon också. Fasen, detta tycker jag är spännande. Fortsättning följer…

 

mallorca

UTEKVÄLL

Flera utekvällar under vår Mallorcavistelse i augusti avlutade vi uppkrupna hela familjen på någon av hotellets solterrasser och i de solsängar som på dagarna silade solens strålar. Vi köpte lite godis eller frukt och låg sedan där och tittade på film på Ipaden eller ”slösurfade” lite. Fast mest så låg vi och pratade. Om allt och inget. Hela familjen. Några av oss somnade. Ljuva utekväll.

Detta är ingen ju bra bild, den är tagen med min Ipad. Ändå är det en perfekt bild. Från en perfekt utekväll med min familj.

 

pion

UPPSKATTNING

För ett litet tag sedan fick jag en tydlig påminnelse om att det helt plötsligt kan vara för sent att tala om för någon hur mycket den personen betyder för dig. Det kan helt enkelt vara för sent att visa uppskattning.

Under min högstadietid hade jag större lust att vara med kompisar än på lektion många gånger. Jag var inte ointresserad tvärtom ganska duktig, men kompisar var viktigare just då. Det ledde ju till ogiltig frånvaro och uppläxande samtal. Jag sa inte emot de vuxna, jag visste att de hade rätt i det mesta. Men jag kände mig liksom tvingad att välja kompisarna och inte mitt eget bästa alla gånger. Men det fanns en speciell lärare som verkligen såg mig och förstod mig. På riktigt. Han var den strängaste och hade det svåraste ämnet och kastade kritor om man inte lyssnade på hans genomgångar vid svarta tavlan. Jag hade sådan respekt för honom men inte bara för att han var strängast utan också för att han respekterade mig och såg mig på riktigt. Jag kände det. Han lade ofta armen om mina axlar i slutet av våra samtal och kramade till hårt och sa: Det kommer gå bra för dig. Det kommer gå bra.

Naturligtvis blev det inte naturligt för mig som 15 åring att säga det till honom när jag slutade nian trots att jag innerst inne ville. Genom åren har jag då och då fått en hård kram av igenkänning och en ärlig fråga om hur jag har det när vi stött på varann på ICA. Men aldrig har jag riktigt fått fram hur mycket han har betytt för mig. Vilken viktig person han var under de där lite slingriga åren.

Men så förra midsommarafton var jag tillsammans med min familj och min brors familj och en massa vänner och dansade runt midsommarstången och jag fick syn på honom. Min bror hade också haft honom som mattelärare och tyckte liksom jag att han var den absolut bästa läraren genom åren. Vi gick fram till honom och hans fru. Kramades, för han kände ju naturligtvis igen oss, och vi talade om för honom hur otroligt mycket vi tyckte om honom. Jag såg hur hans ögon tårades och hans fru såg så stolt ut och jag sitter här med rysningar och fuktiga ögon bara jag tänker på det.

För ett par veckor sedan gick han bort. Men jag hann visa honom min uppskattning och det är jag så glad över. Om ett litet tag ska jag besöka hans grav och lägga en krita i ett hörn och viska…

 

signature