Finaste stunden, dags att ta på sig nya glasögon och utmaningar

svarta_glasogon_160831

Morgonen var tidig idag. Näst intill natt enligt mig när jag rullade ur sängen strax efter 04.00 Det föll på min lott att skjutsa äldsta dottern och hennes kompis till Landvetter för vidare färd till London. Ännu ett äventyr att uppleva utan att vara med. En flygresa långt billigare än vad en bussbiljett mellan vår lilla stad och Göteborg skulle kosta och ett lämpligt mellanrum i jobb-bokningarna gav ju ett gyllene tillfälle jag bara kan lojalitetsjubla över. För hennes skull. För min skull också, jag måste ju vänja mig. Distansäventyren blir allt mer frekvent förekommande. Och det är otroligt roligt att få höra om hur kul och galna saker de får vara med om. (ok de galna sakerna är liiite mindre kul i och för sig måste jag erkänna;)

Jag har ju helt plötsligt berikats med ett par glasögon att sätta på nästippen  som ger mig tydliga konturer av en allt mer vuxen kvinna. Mitt mini jag håller på att ta form mitt framför ögonen på oss. Jag hissnar och hjärtat jublar av stolt nervositet….

Tänker också att nog borde det vara väldigt bra om man kunde få med en sådan här i resväskan när den ska åka i väg långt bort ett par månader inom kort;) Det håller väl ni som själva är föräldrar med mig om att det borde kunna ställas som ett krav va? Att en sådan måste med!?

ljuvliga-filippa

Detta är den lilla.  Hon som lät mig hänga på klibbiga humlekvistar och trycka upp henne under en blodlönn en liten stund igår. Kanske gjorde det att hon också ville flyga iväg från mig en stund funderade jag över. För jag var nog ganska jobbig ett tag ärligt talat.

Men vid vårt kvällsamtal lite senare så kände jag hur hon istället landade aldrig så nära inpå mig. Att hon verkligen älskar mig så otroligt innerligt och hon har en förmåga utöver det vanliga att säga rätt saker till sin mamma. Både de som gör ont och som jag vill hålla och de som tar bort allt mörker och får mig att svämma över och känna mig som världens absolut bästa.  Och så klart vill hon snart flyga iväg. Det vill jag också att hon ska.

filippa-2-square-bw

Hon som har de klaraste blå ögon jag mött. Ögon jag vill lära mig att rent tekniskt återge med den perfektion de förtjänar. Jag retar mig på min okunskap kring det där lilla extra tekniska som fotograferandet kräver. Vem vill bli min mentor?

filippa-ett

Hon som börjat övningsköra också. Ännu bara med pappa. Snart med mig. Jag är nervös. Hon bara skrattar.

Idag ska jag övningsköra mig själv lite igen. Utsätta mig för nya sammanhang, träffa folk jag inte känner och lära mig lite nya saker. Jag är stolt och nervös och vill ha på mig en ny tröja:)

 

signature

5 comments

  1. Det där med att släppa taget om barnen då de håller på att bli vuxna är inte lätt. Å andra sidan vill man ju inte att de ska bo kvar hemma tills de är trettio, och tanken på det gör ”separationen” lite lättare. Lycka till med det nya och utmaningarna som följer i dess spår!

    1. Ja du det har ju varit utmaningar som jag inte ens kunde komma i närheten av att föreställa mig från det allra första andetaget tillsammans med mina barn. Så otroligt häftigt, det allra finaste och utan tvekan det allra svåraste <3

      Att släppa taget är att få något annat tillbaka...
      Dina fina ord och tankar betyder mycket för mig! Tack så hemskt mycket för att du tar dig tid:)

  2. Roligt att se fler bilder och i ett större format än i den lilla rutan på Instagram. Magin gick fram även där, men skoj med en riktig show off, vilket de förtjänar. Många gånger om. Jag blir inspirerad till porträtt. Länge sedan nu med motvilliga barn som inte gärna agerar fotomodeller :). Gillar dina ord till också. Tänk att de skall flyga ifrån oss!

  3. När man som jag har barn hemma varannan vecka är man lite van vid att släppa taget lite, men små saker som att gå hem från skolan själv, vara ensam hemma en stund blir ganska stora saker när man som gråtmild och orolig mamma både tycker om och inte. Väldigt vackra bilder Tina <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *