Tiden och tankar om att det gör jag sen

DSC_0849

Konstigt att man skyller så mycket på tiden i vårt samhälle. Eller jag kan i detta fall byta ut man mot jag. För jag skyller på tiden, är lite ovän med den då och då. Men samtidigt förundras jag över tiden och vad den gör med mig. Eller rättare sagt vad jag gör med tiden. Och vad jag inte gör trots att jag har tiden. Det är ju det jag funderar på egentligen. Naturligtvis.

För tiden är ju konstant och oerhört rättvist fördelad från allra första början. Vi har alla lika mycket tid. 24 timmar varje dygn. Det som skiljer oss åt är hur vi har möjlighet at spendera vår tid. Vilka val vi gör och vilka förutsättningar som omsluter oss.

1

 

Där jag står i dag kan tyckas vara den optimala situationen. Jag har precis tagit ett stort beslut och slutat ett jobb som jag inte fick någon energi från trots att jag försökt så innerligt. Jag har ändå inkomst under en period framåt och alla timmar på dygnet är mina att fylla med precis vad jag vill. Bra stund i livet. Punkt slut.

Ja jag tänker inte förminska det optimala i detta, men jag har upptäckt en sak med tiden i detta sammanhang. Den är så otroligt lurig. Att ha mycket tid till mitt förfogande hjälper mig att fortsätta läka, att hitta balans men den tycks också riskera att göra mig lite lat. Ja fy fasen, men det känns lite som om det skulle kunna riskera att bli en sanning. Jag behöver ju liksom inte skynda med så mycket, jag hinner. Jo visst. Men med tanke på hur mycket jag har på gång och som jag vill testa och utveckla och driva vidare så blir jag i sista ändan stressad över att jag inte gjort mer under dagen som gått. Så jäkla dumt, jag vet. Det gäller att verkligen att lära sig hantera tiden på det sätt som jag mår bäst av.

Men att som nybliven 40 åring precis gjort sitt modigaste och läskigaste beslut och helt plötsligt stå med mycket tid och oanade möjligheter är ju liksom lite ovant. Jag menar jag har inte många runt om mig i samma situation att fråga faktiskt. Det tycks inte så hemskt vanligt att göra livsval som detta. Jag antar att jag måste lära mig själv ganska mycket. Jahaja.

 

DSC_0854

En liten kille på besök tyckte att den gamla telefonen på bilden var konstig. Stor att bära på. Och hur spelade man egentligen spel på den?

 

Så från och med idag så ska jag tydliggöra mina dagar och ge mig själv vissa tider att göra olika saker. Viktigt är nog dock att inte göra to-do-listan för lång utan kanske snarare utan tvekan genomförbar och med utrymme för bonustid att göra ytterligare något som jag vill/måste göra. (Verksamhetsplaner och knivskarpa cv)

Har du något speciellt knep för att hålla dig på banan du som är egen och jobbar hemma, eller du som har hemmet som utgångspunkt av andra orsaker? Har ni tips? Tankar? Någon som är kaffesugen?

 

signature

9 comments

  1. Jag märker att jag mår bra av rutiner, att ha en agenda över dagarna, vardag som helg, annars kan jag bli jättestressad över att dagarna bara flyter ihop annars.

    Efter min utbrändhet är jag extra känslig mot stress, negativ som positiv och jag är också väldigt ömhudad i vissa situationer, jag kan inte förklara riktigt, men jag tror att jag inte har läkt färdigt ännu (om jag någonsin kommer att göra det) och att jag nu måste försöka hitta tillbaka till mig själv och vilka behov jag har.

    Jag måste alltså lära mig att våga säga nej och även att våga säga ja (som Kristian Gidlund så klokt sa en gång).

    Det är svårt det där, att hitta balansen i sitt liv.

    Kram Victoria

    1. Du förstår ju precis:) Och det där med att lära sig att säga ja är nästan svårare att lära sig för mig. Måste våga mer. Innan har jag knappt vågat ställa en fråga innan jag först hitat svaret själv. Va dumt det var…

      Jag mår också bäst av struktur, därmed inte sagt att det är lätt att hålla sig till den eller att ens skapa den i bland;)

      Men vi kämpar på. Heja oss!

  2. Åh Tina,
    Jag tycker så mycket om dina funderingar. Just tid är något jag också funderat mycket över. Skulle ett kaffesug innebära att man fick höra fler av dina tankar så skulle jag nästan kunna tvinga mig till att börja dricka kaffe, även om jag hittills aldrig lyckats svälja ner en enda klunk…

  3. Så modig du är. Heja heja. Och rätt har du. Igår hade jag en dags kompledigt efter att ha jobbat helg. Och det är minst sagt lätt att få dagen att gå med ditt och datt. Och kanske ska du också unna dig det en tid. När får man det annars? Att bara låta tankarna gå på frivarv. Men jag tror också människan mår bra av struktur. Att sätta upp mål och stycka upp dagen i pass. Jag minns när jag var arbetssökande en längre period. Bestämde mig för att nyttja tiden till att ta körkort. Jag var ca 30+ Och dittills hade jag haft ganska hektiska jobb. Jag flyttade från danmark tillbaka till sverige och hade varesig man eller barn. Jag var öppen för en ny riktning och gjorde en hel del småprojekt. Tog körkort och landade ett nytt bra jobb. Det hände mycket spännande efter den perioden…

  4. Wow!
    Det var som stt läsa om mig själv! Jag har jagats av tiden under lång tid och under det senaste året har jag varit sjukskriven för utmattning. Det fick mig stt inte inse att livet är för värdefullt för att slarvas bort på onödiga saker.

    Jag tycker att det är viktigt att våga göra det man tror är rätt. Precis innan sommaren tog jag steget o hoppade. Ut i något overkligt och något som jag inte vet något om alls. Jag visste bara att det var det jag skulle göra för stt det var set jag behövde. Jag sa upp mig från ett heltidsjobb o tackade ja till ett halvtidsjobb. Det innebär fruktansvärt stort hål i plånboken men samtidigt är det något som jag kommer att växa av också.
    Jag känner i hela kroppen att det är rätt val. Att jag känner att jag ska kunna klara av det rent psykiskt! Jag vill bara få vara, kanske öppnar det nya vägar som jag aldrig skulle se annars – för att jag inte hade tid att öppna ögonen utan bara jäkta på från det ena till det andra!

    Visst är jag skräckslagen o så för att jag vill veta hur det ska gå men drt löser sig. Jag har tillit till att det kommer bli bra! På ett eller annat sätt kommer det stt bli bra!

    /Lotta

    1. Åh Lotta! Jag läser dina ord om igen. Det är så stort att veta att runtomkring finns det tappra och kloka människor som tar steget. Kanske inte helt frivilligt från början alla gånger, orsakerna kan ju vara många och varierande.
      Men att värdera tid mer än pengar känner jag i magen är viktigare…även om pengar ger möjligheter till så mycket också, det kan man ju inte sticka under stolen med. Men tid. Tid är det viktigaste av de två ändå!

      Hoppas av hela mitt hjärta att vägen du vandrar ska vara den rätta och att du får bli lycklig i dina val! Stor kram och hoppas vi möts igen:)

      Tina

  5. Så underbart att läsa att du följer din känsla. Heja dig Tina!

    Om jag har tips? Oj oj oj – jag har ju dels varit mammaledig och jobbat hemifrån nu de senaste 9 åren. Och ja, det kräver ganska mycket disciplin. För det är lätt att tiden bara rinner iväg eftersom man tycker att man har så sjukt mycket tid. Det allra viktigaste är nog att gå upp samma tid som alla andra i familjen, göra sig iordning och klä på sig, sminka sig och komma igång precis som om man skulle gå iväg till ett jobb hemifrån. Eller att starta dagen med en löptur och sedan göra sig iordning.

    Boka heller inte in för mycket. Lagom mycket. Använd en bok där du skriver ner saker som behöver göras, det är så lätt att man tappar focus när man inte ‘måste’ hinna med saker på samma sätt som när de skulle hinnas med när man jobbade heltid.

    Oj, nu känner jag att jag kan go on and on and on. Du ska i alla fall NJUTA av denna tiden. Ofta leder den till något underbart. Jag hejar på dig Tina! Hör av dig om du vill skrivas/snacka.

    KRAMAR i massor.
    Ulrika

  6. Jag tog med steget o satte mig på skolbänken igen detta läsår 42 år gammal!! Jobbar på fsk o är tjänstledig men vette 17 om det blir återgång tycker administration som jag pluggar är mycket med lockande!! Så nu ger jag mig själv detta år att plugga 100% hemifrån – ja det gäller att vara disciplinerad, vilket jag lyckas med till 85% – och nästa vår får se om jag vågar ta nästa steg och byta yrke helt! Har märkt att jag inte tror på mig själv men kan mer än jag tror då jag fått A på alla inlämningar och kurser…. Utmanar nu mig själv med att försöka hinna ta körkort med men inte förrän alla rutiner och to-do sitter. Gör gärna lista på morgonen så jag har en plan med dagen.
    Skulle önska vi bor nära så kunde vi tatt kaffe o tjötat!

    Kram Eva

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *