Nu växer de nästan om sig själva

Det flämtar till. Blir varmt i nacken. Vi ryser av välbehag samtidigt som någon känner sig lite jagad. Tiden. Den är alltid med och emot. Trogen på så vis och det är tryggt att veta att vi alla har samma. Eller hur?

Sista vitsipporna för i år kanske. Eller kanske inte. Men nu börjar de i alla fall nästan växa om sig själva där ute i skogsgläntan. Det gäller att hänga med i svängarna!

 

signature

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *